Det är möjligt för utländska arbetare att komma till Sverige för att utföra visst arbete. Detta kallas för utstationering. I denna artikel går vi igenom vad som är viktigt att veta angående utstationering, både för arbetstagare och arbetsgivare.
Utstationering handlar om tillfälligt arbete i andra EU-länder. Utstationering innebär att en arbetsgivare i ett annat land sänder en arbetstagare till Sverige för att utföra arbete under en begränsad tid, och att det finns en mottagare här i Sverige av de tjänster som arbetstagaren ska utföra. Eftersom det ska vara under begränsad tid ska det finnas ett start- och slutdatum. Den som mottar tjänsten kan vara ett företag, organisation eller en privatperson i Sverige. Det måste ske mot ersättning. Det är också utstationering när en arbetsgivare i utlandet hyr ut en arbetstagare direkt till en tjänstemottagare här i Sverige. Om en enskild företagare själv utför tjänsten är det inte utstationering.
Nej. Om en arbetstagare är i Sverige och till exempel reser runt för att demonstrera och visa sitt företags produkter kan denna anses vara på tjänsteresa. Om personen istället är i Sverige och hjälper kunder att installera produkterna kan istället anses vara utstationerad.
Vid utstationering som innebär arbete mer än 5 dagar i värdlandet måste anmälan ske till riktig myndighet. I Sverige är det Arbetsmiljöverket. Det är arbetsgivaren som ska göra anmälan. Om inte anmälan görs eller om den inte görs på rätt sätt kan arbetsgivaren behöva betala en sanktionsavgift om 20 000 kr.
Syftet med att reglera utstationering är att motverka social dumping och att säkerställa att alla arbetstagare inom EU har samma arbetsvillkor. Alla som arbetar i Sverige har samma rättigheter och alla lagar och regler om alla arbetsvillkor, vila, arbetsmiljö med mera gäller alla arbetstagare. Det ska inte vara möjligt att vissa arbetstagare har sämre villkor för att de är anställda i en annan stat och att den arbetsgivaren på så sätt kan skaffa sig konkurrensfördelar. På så sätt motverkar direktivet och utstationering social dumping.
Den hårda kärnan handlar om EU:s utstationeringsdirektiv och att kärnan i direktivet är att utstationerade arbetstagare ska omfattas av värdlandets minimivillkor gällande bland annat arbetstid, semester, icke-diskriminering och lön.
Både ja och nej. Utstationering handlar om rörlighet mellan EU-länder, och om en person som är tredje lands medborgare (medborgare i ett land utanför EU) bor i och har sådan ställning i ett EU-land att hen kan åtnjuta den fria rörligheten omfattas även denne av reglerna kring utstationering. En person som inte är medborgare i ett EU-land och som inte bor inom EU omfattas inte av reglerna. Det krävs då normalt dessutom arbetstillstånd och/eller uppehållstillstånd för att personen ska få arbeta i ett annat land än där denne bor.
Utstationering handlar om tillfälligt arbete i andra EU-länder. Utstationering innebär att en arbetsgivare i ett annat land sänder en arbetstagare till Sverige för att utföra arbete under en begränsad tid, och att det finns en mottagare här i Sverige av de tjänster som arbetstagaren ska utföra. Eftersom det ska vara under begränsad tid ska det finnas ett start- och slutdatum. Den som mottar tjänsten kan vara ett företag, organisation eller en privatperson i Sverige. Det måste ske mot ersättning. Det är också utstationering när en arbetsgivare i utlandet hyr ut en arbetstagare direkt till en tjänstemottagare här i Sverige. Om en enskild företagare själv utför tjänsten är det inte utstationering.
Nej. Om en arbetstagare är i Sverige och till exempel reser runt för att demonstrera och visa sitt företagets produkter kan denna anses vara på tjänsteresa. Om personen istället är i Sverige och hjälper kunder att installera produkterna kan denne istället anses vara utstationerad.
Vid utstationering som innebär arbete mer än 5 dagar i värdlandet måste anmälan ske till riktig myndighet. I Sverige är det Arbetsmiljöverket. Det är arbetsgivaren som ska göra anmälan. Om inte anmälan görs eller om den inte görs på rätt sätt kan arbetsgivaren behöva betala en sanktionsavgift om 20 000 kr.
Syftet med att reglera utstationering är att motverka social dumping och att säkerställa att alla arbetstagare inom EU har samma arbetsvillkor. Alla som arbetar i Sverige har samma rättigheter och alla lagar och regler om alla arbetsvillkor, vila, arbetsmiljö med mera gäller alla arbetstagare. Det ska inte vara möjligt att vissa arbetstagare har sämre villkor för att de är anställda i en annan stat och att den arbetsgivaren på så sätt kan skaffa sig konkurrensfördelar. På så sätt motverkar direktivet och utstationering social dumping.
Den hårda kärnan handlar om EU:s utstationeringsdirektiv och att kärnan i direktivet är att utstationerade arbetstagare ska omfattas av värdlandets minimivillkor gällande bland annat arbetstid, semester, icke-diskriminering och lön.
Både ja och nej. Utstationering handlar om rörlighet mellan EU-länder, och om en person som är tredje lands medborgare (medborgare i ett land utanför EU) bor i och har sådan ställning i ett EU-land att hen kan åtnjuta den fria rörligheten omfattas även denne av reglerna kring utstationering. En person som inte är medborgare i ett EU-land och som inte bor inom EU omfattas inte av reglerna. Det krävs då normalt dessutom arbetstillstånd och/eller uppehållstillstånd för att personen ska få arbeta i ett annat land än där denne bor.