Fler och fler arbetsgivare, särskilt inom omsorgsyrken, har börjat införa språktest i samband med rekrytering. Vissa arbetsgivare har också begärt att sina anställda ska genomgå dessa under redan pågående anställning. Är det tillåtet, och vad händer om en arbetssökande eller arbetstagare vägrar genomgå ett test?
Om en arbetsgivare har ett krav på att varje person som anställs ska göra och klara ett språktest innan en arbetssökande anställs så måste du göra testet om du vill ha jobbet. En arbetsgivare är i stort sett fri att anställa vem denne vill, med vissa undantag. Det betyder att arbetsgivaren har rätt att ställa vilka krav den vill på de som söker och får ett arbete hos denne, och där inkluderat krav på språkkunskaper. En arbetsgivare kan aldrig tvinga dig att genomföra testet men du får då vara beredd att inte få det sökta jobbet.
Arbetsgivaren har fri anställningsrätt och kan välja vem denne ska anställa och vilka kunskaper den rekryterade personen ska ha. Att en arbetsgivare därmed ber sökanden att göra ett språktest för att säkerställa att en god språknivå är därför helt tillåtet. Problemet blir att ett språktest i vissa fall kan vara diskriminerande, antingen direkt eller indirekt. Om alla nyrekryteringar ska göra ett och samma språktest kan det i vissa fall utgöra indirekt diskriminering eftersom ett test verkar neutralt men alla kommer inte klara det på grund av sin bakgrund, i detta fall deras etniska bakgrund. Om endast vissa sökanden tvingas göra testet beroende av deras etnicitet kan det utgöra direkt diskriminering.
Trots att ett språktest i vissa fall kan verka diskriminerande, direkt eller indirekt, avgörs det också av själva innehållet och syftet med testet. Om testet har en mycket hög nivå som inte motsvaras av det krav som ställs på språket i själva arbetet talar det för att testet är diskriminerande. Detsamma gäller också om bara vissa personer får göra testet, om inte arbetsgivaren kan visa att det finns ett berättigat syfte och inget annat sätt att säkerställa språknivån. Saken har prövats av Arbetsdomstolen, se till exempel AD 2002 nr 128, där det språkliga kravet var satt allt för högt i förhållande till vad som krävdes i den aktuella tjänsten och arbetsgivaren ansågs ha utsatt den arbetssökande för indirekt diskriminering som hade samband med hennes etniska bakgrund.
När det gäller språktest är det därför av vikt att arbetsgivarens krav på språkkunskaper ställs i förhållande till anställningen i fråga.
Om en arbetsgivare av någon anledning vill att de anställda ska genomgå ett språktest och alltså inte i samband med rekrytering eller nyanställning, har arbetsgivaren i allmänhet rätt att kräva det. Arbetsgivaren har arbetsledningsrätt vilket betyder att arbetsgivaren får leda och fördela arbetet och ställa de krav som denne anses nödvändigt på sina arbetstagare. Språktestet kan dock vara otillåtet om det på något sätt utgör diskriminering, se frågan ovan som behandlar språktester och diskriminering. Om språktestet inte kan anses utgöra diskriminering måste du göra det, och om du inte gör det kan det leda till att du får en LAS-varning eller i slutändan riskerar din anställning eftersom du inte följer arbetsgivarens instruktioner.
Om ni som arbetsgivare har krav på att varje person som anställs ska genomgå och klara ett språktest innan anställning, har ni rätt att ställa detta krav. Ni har i stort sett frihet att bestämma vem ni vill anställa och vilka kompetenser som krävs för tjänsten, inklusive språkkunskaper. Även om ni inte kan tvinga en kandidat att genomgå ett språktest, bör kandidaten vara medveten om att detta kan påverka deras möjlighet att bli anställd.
Ni har fri anställningsrätt och kan välja vilka färdigheter som är viktiga för den aktuella tjänsten. Att ställa krav på ett språktest är tillåtet för att säkerställa att den sökande har den språknivå som krävs. Dock kan detta i vissa fall ses som diskriminerande, antingen direkt eller indirekt. Om alla sökande måste göra samma test, men testet missgynnar vissa grupper på grund av deras etniska bakgrund, kan det betraktas som indirekt diskriminering. Om endast vissa individer utifrån deras etnicitet ombeds göra testet, kan detta utgöra direkt diskriminering.
För att undvika att språktest är diskriminerande, bör testet vara anpassat till de faktiska kraven i tjänsten. Om testet kräver en språknivå som överstiger vad arbetet kräver, kan det tolkas som diskriminerande. Det är också viktigt att ni kan motivera testet genom ett berättigat syfte och att det inte finns något annat sätt att säkerställa språkkunskaperna. Arbetsdomstolen har tidigare fastställt att ett för högt satt språktest kan utgöra indirekt diskriminering (AD 2002 nr 128), om det inte är relevant för den aktuella tjänsten.
Som arbetsgivare har ni arbetsledningsrätt, vilket innebär att ni kan leda och fördela arbetet samt ställa krav på era anställda, inklusive språktester. Ett språktest under pågående anställning är tillåtet om det inte utgör diskriminering. Om testet är berättigat och inte anses diskriminerande, kan en vägran att genomföra testet leda till arbetsrättsliga konsekvenser, som en varning enligt LAS eller i värsta fall uppsägning.
