Arbetsbrist är en av de vanligaste orsakerna till uppsägning inom svensk arbetsrätt, men begreppet kan ofta vara föremål för missförstånd och tolkningar. Det handlar inte enbart om att det saknas arbetsuppgifter, utan kan också bero på flera faktorer som exempelvis företagets ekonomiska situation eller behov av omorganisation. Denna artikel klargör vad som menas med arbetsbrist och när den faktiskt anses föreligga.
Enligt lagen om anställningsskydd (LAS) kan uppsägning på grund av arbetsbrist utgöra sakliga skäl. Termen är dock bredare än vad den antyder, då den omfattar alla uppsägningsskäl som inte kan kopplas direkt till individens agerande, till skillnad från uppsägning på grund av personliga skäl.
Exempel på situationer där uppsägning på grund av arbetsbrist kan vara motiverad inkluderar:
Det är viktigt att notera att arbetsbrist inte enbart förekommer när det saknas arbetsuppgifter. En arbetsgivare kan besluta att ta bort vissa roller eller befattningar även om det finns arbetsuppgifter att utföra, exempelvis för att effektivisera verksamheten eller av ekonomiska skäl. Arbetsgivaren kan inte säga upp någon enbart på grund av en förväntad framtida brist på arbete, såvida det inte finns tydliga ekonomiska prognoser som visar att detta snart kommer att inträffa.
Arbetsgivaren har stor frihet att avgöra när arbetsbrist anses föreligga och vilka förändringar som behövs i verksamheten. Det finns inga specifika lagstadgade kriterier för att fastställa arbetsbrist, vilket ger arbetsgivaren betydande frihet att bestämma hur många anställda som behövs. Det är dock viktigt att beslutet fattas i god tro och inte används som ett svepskäl för att bli av med en specifik medarbetare, så kallad fingerad arbetsbrist.
Även om arbetsgivaren har stor frihet att besluta om när arbetsbrist föreligger, måste detta kunna bevisas i en eventuell tvist. Arbetsgivaren har en bevisbörda som innebär att det måste finnas en dokumenterad process bakom beslutet, där uppsägningen grundas på faktiska omständigheter. Detta inkluderar en seriös och ingående bedömning av företagets ekonomiska situation, behov av arbetskraft samt arbetsuppgifter. Dessutom måste arbetsgivaren kunna visa att alternativa lösningar, som omplacering eller omstrukturering, har övervägts innan uppsägning sker.
Om en arbetstagare ifrågasätter uppsägningen på grund av arbetsbrist kan frågan prövas i domstol. Domstolarna bedömer ofta om arbetsgivaren har genomfört konkreta förändringar i organisationen som bevisar att det faktiskt föreligger en brist på arbete. Det centrala är att arbetsgivaren inte kan åberopa arbetsbrist utan att kunna visa på verkliga förändringar i verksamheten som motiverar beslutet.