När en arbetsgivare i ett annat land skickar arbetstagare till Sverige för att utföra en tjänst under en begränsad tid kallas det utstationering. Detta omfattas av specifika regler som syftar till att säkerställa arbetstagarens rättigheter och arbetsgivarens skyldigheter. Här går vi översiktligt igenom vad som gäller för både arbetsgivare och tjänstemottagare.
Utstationering innebär att en arbetsgivare i ett annat land skickar en arbetstagare till Sverige för att utföra en tjänst under en begränsad tid. Det förutsätter att det finns en mottagare av tjänsten i Sverige, vilket kan vara ett företag, en organisation eller en privatperson.
Arbetsgivaren och tjänstemottagaren har vanligtvis ett avtal som reglerar uppdraget. Utstationering kan även ske inom en koncern där arbetstagaren skickas mellan olika bolag. Därutöver räknas det som utstationering om en utlandsbaserad arbetsgivare hyr ut arbetstagare direkt till en svensk tjänstemottagare eller via ett annat företag.
Däremot betraktas det inte som utstationering om en egenföretagare själv utför tjänsten i Sverige.
Tre huvudformer av utstationering:
Oavsett form av utstationering är arbetsgivaren ansvarig för att anmäla utstationeringen till Arbetsmiljöverket och att arbetstagarens rättigheter följs.
Arbetsgivaren måste:
Arbetsgivaren ska tillhandahålla dokumentation som bekräftar anmälan av utstationeringen senast vid arbetets början. Om dokumentationen saknas, måste tjänstemottagaren meddela Arbetsmiljöverket inom tre dagar, annars riskerar denne en sanktionsavgift. Detta krav gäller dock inte privatpersoner som anlitar tjänster för privat bruk.
Genom att följa dessa riktlinjer säkerställs att utstationeringen sker i enlighet med svenska arbetsrättsliga regler.
